By Water

By Water

tisdag 7 februari 2012

Har storleken någon betydelse?




Betyder flugans storlek någonting?
Har ett gäng bekanta som på sina flugbindningskvällar "snurrar" Laxflugor för fullt nu.
Flugbindningsbutikerna har goda tider och flugaskarna sväller av nya alster.

Själv vill jag dra mej till minnes den första gången som jag på allvar insåg det här med lättdressade miniflugor. Små flugor är för mej då det gäller Laxflugor st 8 och mindre.
Jag, Atte och Mike befann oss vid Gaulas strand. Vi fiskade en härlig lågvattenpool mitt på dagen i augusti.
19 grader i vattnet och mycket lite vatten gjorde att jag och Mike hade köpt ett cyklop som vi skulle testa i strömmarna i den som vi trodde fisktomma poolen.
Jag menar, vi hade fiskat i flera timmar och inte kännt ett dyft. Här kunde inte finnas mycket fisk, det var vi ense om.

Mitt första dyk började i den snabba strömmen nedanför den kända Bridgepool. Jag hann känna det svalkande härliga vattnet omsluta mej innan jag såg de första fiskarna.
De var många!
De "hängde" på strömmkanten i skuggan på andra sidan. En del stod inne under skyddande stenar som stack ut i vattnet. Andra stod djupt längre ner i poolen.
Och här hade vi fiskat utan att få så mycket som ett napp.
Men visst var de intresserade. De gick upp och granskade det mesta som flöt förbi.

Mike såg samma scenario då han dök. Något måste göras, det var vi eniga om.
Vi enades om att vi skulle focusera på kvällsfiske och morgonfiske.
Jag och Atte skulle åka ner till en pool lite nerströms och Mike skulle fiska nerströms Bridgepool. Vi kom även överens om att Mike skulle vända sin fiskehatt ut och in med den orange sidan ut om han fick fisk. Detta som ett tecken som vi skulle kunna se ifrån vägen.
Mike och jag band även denna eftermiddag upp några tunnt dressade flugor i st 8.

På kvällen kom jag och Atte ner till vår pool och började fiska. Då började det hända saker. Första vändan kände jag 3 försiktiga drag i flugan.
Vändan efter kände jag samma sak.
Inför tredje vändan så ryckte jag bort det mesta av vingen så att endast några fibrer satt kvar.
Då satt den första fisken! Glädjen var obeskrivlig men kort. Då fisken kom in mot land så gick den av. En fin Gaulagrilse vände åter mot sin ståndplats, mitt framför mina ögon.
Inget mera hände förrän vi kom åkande på vägen ovanför Mike. På håll såg jag att mössan var orange. Ja, det lyste orange om hela Mike i en slags nyans av triumf.
Han hade lyckats lura en nystigen Grilse på en tunnt dressad grönsvart fluga.

Nu kändes det som om vi hade knäckt koden! Vi hade i alla fall en aning om hur vi skulle göra.
Kvällen ägnades åt att leta fram mina små enkelkrokar i st 10-12. På dessa band vi på lite silveribb som kropp, några svarta strån från Ekorre som vinge och lite ljusblått kraghackel. Flugan såg fin ut i sin enkelhet. Mera nymf än Laxfluga.

Kvällen efter så åkte vi alla ner till poolen där Mike hade fiskat kvällen innan.
Jag kände fisk på de tre första kasten innan den satt där.
Denna lilla Gaulagrilse kom med upp på land. Den lilla flugan satt djupt begravd i tungan på fisken.
Koden var knäckt och jag var oerhört lycklig. Ja, jag fiskade inte mycket mera denna sista kvällen. Jag satt på stranden och myste. Kompisarna tappade några fiskar och vi visste att vi "var rätt på det hela".
Nästa morgon var jag och Atte uppe väldigt tidigt. Vi skulle ju åka hem senare sama dag.
Atte var först nere vid älven i ett huj.
Då jag kom släntrande strax efter så ser jag Atte stå med böjt spö uppe i strömmen.
Härligt!
Även denna fisk kom på land och nu var resan räddad. Jag kände någon fisk på mina vändor men ingen kom på land.

Denna resa blev ett av de "magic moments" i mitt Laxflugfiskeliv då man hade lärt sig något banbrytande.
Jag har sedan dess tagit mången fin Lax på dessa miniflugor och vet nu hur dödligt farliga de kan vara på låg och varm sommarälv.

Ja, de tar inte bara Grilse. Nere på Stören har det tagits en 20+ fisk på en P. Ross i st 12 för ett gäng år sedan. Ytterst lätt dressad även denna.

Själv fiskar jag nu mera gärna sk microtuber under dessa förhållanden. En cona och några få strån som vinge, ja ibland endast ett tunnt fronthackel, det räcker.
Laxen gillar dem och jag älskar dem i sin enkelhet.

Hade jag haft en sportfiskebutik hade även jag dock fortsatt att propagera för mycket och dyra material i flugorna. Ju mera man kan häva över på kunderna, desto mera klingar det i kassan.

TL Mats